I helgen har jag varit i Motala och cyklat Vätternrundan för första gången. Som ni säkert vet så var jag ju sugen att köra öven 2018 men det blev aldrig av.

Jag har ju sökt till Skoda Cycling team ett par år nu men har insett att de troligen sollar bort alla som inte kört vättern tidigare. Därför känns det viktigt att få ett streck i protokollet inför framtida ansökningar.

Efter årets bristande motivation på MTB sidan fick jag en liten nytändning när jag körde mer landsväg. Jag var med på ett par olika evenemang med TUG och fick därefter frågan om jag inte ville hänga på och köra vättern.

Klart jag ville det. Fixade en startplats och fick en sovplats i teamets gemensamma boenden. Jag ordnade med samåkning till och från motala, allt var klappat och klart.

Någon vecka innan åker jag på en rethosta som inte ville ge med sig, det är samma som jag hade under jämthjulingen. Dagarna innan var det så illa att jag funderade på att ge upp men diskuterade med familjen om det var klokt att åka eller inte åka.

Vi kom fram till att jag var på bättringsvägen och att jag skulle ångra mig om jag inte åkte. jag kunde alltid ställa in på avfärdsmorgon om jag inte trodde det skulle fungera.

Avresedagen kommer och jag är lite irriterad i halsen. Jag samåker med en lokal cyklist från stan, kul med nya bekantskaper.

Vi åker bil neröver och jag får världens host-attack pga killar till i halsen. efter ett par minuter släpper det och jag blir hyffsat normal igen. snacka om pinsamt att skämma ut sig sådär 40 minuter in i en ny bekantskap.

resan går bra och vi kommer ner vid 3 tiden. Jag cyklar till huset där jag skall bo och lämnar mina saker samt möter upp några klubbkompisar. Roligt att träffa både nya och gamla ansikten.

Vi pratar strunt en stund innan vi cyklar ner till mässområdet och hämtar nummerlappar och kollar på utställningen. Jag köper några gel’s till.

Hem till huset och möta alla andra som hunnit komma. vi pratar lite taktik och planerar vad vi skall äta. Sedan är det dags att gå över till det andra huset som vi har i samma område.

Vi har teammöte för att gå igenom rundan och lite taktik. Det bjuds på chips, öl, dricka och vatten. Superbra fixat och superskoj. Vi har en bra känsla och alla verkar peppade.

Efter mötet drar några av oss och handlar. Vi satsar på en klassiska pasta och köttfärssås till sen middag och handlar också på oss frukost.

Vi käkar bra, myser på och sedan är det dags att fixa iordning allt innan läggdags. jag håller hårt i diciplinen och lägger mig nog först av alla. Sömn och vätska är viktigt sägs det.

Jag mår toppen och kroppen känns redigt pigg. Jag sover lite oroligt och hostar lite då och då men det är helt klart på bättringsvägen.

Jag vaknar till klockan och vi äter frukost och klär på oss innan det är dags för avfärd ner mot start. Det är lite kallt så jag åker med armvärmare ner. det lovas riktigt varmt och soligt väder så jag försöker att inte ta med allt för mycket som kan behöva plockas av efter vägen.

Vi tar foto innan avfärd och vi rullar därefter in i fållan för nu står det 05:20 på skärmarna. Skottet går och vi får cykla iväg. Jag är lite pirrig men ändå samlad och peppad.

Jag har en plan i huvudet och den skall jag hålla genom hela resan. både vätska, mat och energi är nog planerat och jag vet precis hur jag skall agera.

Vi cyklar på bra i fin soluppgång och det rullar på bra. Vi blir ombedda av kaptenerna att hålla nere farten lite. efter ca 5 mil stannard vi för en snabb kisspaus. 4 minuter tar det.

Vi åker vidare och jag känner mig stark, det är kul och jag njuter.

Loppet i sig är ganska odramatiskt. det är några krasher efter vägen men vi klarar oss såklart. Vi gör fina och säkra omkörningar. Jag leder några större omkörningar och får beröm av kaptenerna, det värmer såklart.

Vi stannar igen på depå för att fylla på energi och besöka toa. Jag har varit nödig ett tag så det är skönt att få lätta på trycket. Tar några bullar och en banan och fyller flaskorna. vi ger oss av igen, 5 minuters stopp.

Vi har en grupp som hänger på bakom oss, de stannar när vi stannar. Två dedikerade grindvakter som lär sig allas namn och ropar fram oss och informerar när omkörningar är klar. Lyxigt och deras sätt att säga tack för att dom får glida i våra vindar.

Vi kör vidare och vi har några som börjar bli trötta. Det snurras lite bak i cafet och vi är några som tar mer asvar. Tyvärr blir det inte uttalat att bara de starka skall ta förningarna och spara på de som är trötta.

Vi stannar på en depå tidigare än planerat. det är mycket folk och trångt. det är svårt att komma fram till bullarna och vattentankarna.

Vi kommer tillslut iväg efter 8 minuter stopp. Inte optimalt men det går inte göra så mycket åt det.

Nu är det inte långt kvar till mål. Vi är några som driver på mer i klungan. Vi får höra från kaptenerna att vi skall dra ner tempot lite för att låta så många som möjligt komma med in i mål.

Vi ser på klockorna att vi inte kommer klara de tänkta 9 timmarna. jag ger mig inte utan går längst fram och tar många långa förningar.

Försöker hålla ett högre tempo för att spara alla bakom. Jag har mycket krafter kvar och känner mig både stark och pigg. Kollar jag statistiken så har vi 35 i snitt mot slutet mot 31-32 tidigare mil.

När vi svänger ner mot motala så är det köbildning och bilar som ligger ivägen. Vi får inte de chanserna vi vill för att köra om. vi blir tvungen att bromsa in och invänta en lucka.

Vi kommer in mot motala och samla ihop gruppen för nu nalkas målgång. Vi torkar bort snor och drar upp tröjorna. Vi kör snyggt och samlat in i målet.

Jag får äran att ligga först. Hoppas hitta några bilder på det för det måste ha sett snyggt ut :)

Efter målgång är jag såklart lite besviken men det vänder efter ett tag. Jag pratar med familjen i telefonen och blir lite känslosam och fäller en tår. Jag är ändå glad att ha gjort min första Vätternrunda. Vi får öl, korvar och chips i målgången av anhöriga som fixat för oss. vi hejar på kompisar som går i mål. Det fotas, kramas och loppet analyseras.

9 timmar är ingen dålig tid heller så jag ska vara nöjd. Synd bara att missa målet med så lite. Men jag har ju potential att förbättra den kommande år. För detta ska jag verkligen göra om!

Efter loppet åker vi hem och dushar och ljuger tillsammans innan vi går ner mot hamnen och den gemensamma middag som anordnats. supertrevligt och alla är så vänliga, lite trötta men vid gott mod.

Vi är några som sedan vandrar bort mot målgången för att klappa in några kompisar som cyklar i snabbgrupp. Ni kanske minns de jag cyklade siljan runt med, dessa grabbar kom in helt utpumpade. Kul att se ochc få gratta dem till en grym prestation trots att inte de heller nådde ända fram till sitt mål.

Men goda besked att kroppen är starkare än man tror och att 300km inte är så jäkla långt som man kanske tror. Det är görbart och det går att ha skoj under resan.

Redan nu är arbetet igång med att forma ett lag för 2020 som har målet sub 8. Vi får se vart det tar vägen. En ansökan till Skoda blir det ändå nu när jag har gjort det en gång.

1