Under Januari månad har jag deltagit i 9 olika deltävlingar i den virtuella ”Tour de Zwift”. Jag gjorde det mest för att få till lite cykling när motivationen var låg och kylan var påtaglig utomhus. En kul grej att köra den virtuella touren.

Men jag måste erkänna att jag blev fast direkt under första deltävlingen! Därefter planerade jag om mitt upplägg inför varje etapp och såg fram mot nästa race efter att flåset från föregående precis lagt sig.

Det var rätt mäktigt att se så många startande på varje deltävling, upp till 8000 på en och samma bana ger en alltid någon rygg att jaga och många ”Ride-on-tummar” att inhämta.

Zwift är otroligt roligt om man tar det för vad det är, ett tv/data-spel. Det gör dock inomhusträningen lite lättare när man har några att tampas mot trots att det inte alls är samma sak som att sitta på en riktig cykel.

Det var en skön blandning av etapper med stegrande svårighetsgrader. Mycket gick ut på klättring med ”Alpe du zwift” som största utmaningen. Oavsett gick det att köra sig redigt trött på alla etapper.

Jag är med i ZwiftPower för att få lite mer statistik kring mitt zwiftande. Där kan man också se placeringar och topplistor för touren och ens team-kompisar.

Jag har gjort det bra ändå. Jag kör ärligt med rätt vikt och kalibrerad cykel för att ge så rättvisa förhållanden som möjligt. Har legat i top 20% mest varje etapp vilket känns bra och visar att jag ändå har något där i benen.

Tyvärr ser man ser ju andra som bara seglar fram orimligt snabbt vilket är tråkigt och tar bort tjusningen med Zwift, men som med allt annat finns det dom som tar genvägar för att nå framgång och de rensas ju snabbt bort ur listorna.

Jag hamnade på plats 770 totalt i A-serien (2,2-4,0w/kg) av ca 25000 deltagare.

Jag skall testa på lite mer kontinuerliga Zwiftrace nu under våren, redan nu i Februari skall jag testa på Zwift SM. Det kan ju gå hur som helst det.

1