I helgen har jag varit i Dalarna igen och cyklat. Jag fyndade även denna gång en startplats från en i Teamet som tyvärr inte kunde följa med.

Jag verkligen älskar dalarna. Det är så fint där och alla är så trevliga. I helgen stog Siljan Runt på agendan.

Jag tog med mig familjen ner. Vi åkte ner på min födelsedag efter att jag fått morgoncykla mountainbike och ätit hotellfrukost, underbart.

Väl nere i Mora så visar det sig att det skall regna, det kändes okej ändå då väderleksrapporten visar på lätt regn under senare halvan av dagen samt att jag fick en Void regnjacka i födelsedagspresent.

Regnet går nu att uthärda. Jag har dock glömt skoöverdragen så vi får försöka hitta sådana i Mora innan vi skall äta middag. det var rätt utplockat men hittade några som fungerar.

Vi bodde över på Mora Hotell och Spa. Fint hotell men lite i dyraste laget när vi var ute i sista stund.

Efter loppet i Uppsala ville jag testa vingarna lite mer och cykla snabbare och se vad kroppen klarade av. Jag och Robert i TUG planerade att göra en annan teamkamrat (Patrik) sällskap i en snabb-grupp som skulle hålla ett betydligt högre snitt än vad som planerades i övrigt, lockande!

Robert blev dock sjuk dagarna innan loppet och stod över. Jag hängde ändå på Patrik i snabbgruppen. Vi skulle bli 6 stycken med mig och vi planerade att köra lagtempo i 36-37 i snitt. Två från TUG och resterande från SiggeCykel.

Vi möttes på Sollerön på Lördag morgon vid 06:15, vi morsade på teamet och pratade snabbt igenom taktiken. Regnet hängde i luften och tempraturen visade 6 stadiga plusgrader. Det var någon som myntade att vi skulle få uppleva ”Episkt Lidande” under loppet och så fick det bli!

Lagom till start börjar det småskvätta lite och efter 4 mil har himlen öppnat sig. Det är blött och halt bitvis. Bara bita i och kämpa sig igenom detta.

Jag hade en bra plan för mat och dryck under loppet som höll inledningsvis men blev svårare att hålla när kropp och fingrar blev blöt och kalla.

Jag hänger på bra och tar mina förningar genom loppet. Vädret gör det extra svårt och jobbigt bitvis. Vi snurrar på bra och driver en lång svans av människor bakom oss.

Kollar man på Strava såhär efteråt så får vi beröm för att vi drog många runt sjön i bra tempo och var ståndaktiga med att inte släppa in några i gruppen.

Vid 12 mil börjar jag bli lite sliten. Lägger mig längs bak för att äta och dricka. Det är inte det lättaste när man också skall parera förningar och vinden. Jag ligger vilar i 15km ca innan jag hoppar in i gruppen igen och tar några förningar.

Jag är stum och när jag kommer längs bak i ledet igen kommer en cyklist och försöker mosa sig in i gruppen. Precis då trängs jag ut i kanten och får vinden rakt i bröstet. cykeldatorn visar ca 14 mil.

Tåget åker precis mot en nerförsbacke och börjar trampa på i nerförsbacken. Jag försöker kämpa mig tillbaka till gruppen men avståndet bara växer. FAN tänker jag, försöker verkligen jaga ikapp men bränner mig rätt snabbt och svansen kör om mig. Jag har inte en suck att jacka in och hänga med, jag får köra själv.

Jag krigar på de sista två milen till mål, jag håller ändå en bra fart även fast jag är själv. Ser inte en kotte varken framåt eller bakåt.

När jag klättrat upp till kyrkan och svänger in mot mål så kommer några starka snabbisar förbi mig. Jag cyklar i mål och är riktigt trött.

Jag summerar dock ett riktigt starkt lopp där jag lyckats hålla bra kvalitet, snabbhet och styrka. Mitt fall blev nog slarvet med maten. Hade jag käkat mer och druckit som jag skulle så hade jag nog klarat mig bättre och lyckats täppa luckan.

Jag rullade in på 4:31:14 och ett snitt på dryga 36kmh. 6 minuter efter mina kamrater. Det är inte illa pinkat för mig som är relativt ny på detta.

Men jag måste medge att det är sjukt roligt med Racer trots att jag har MTB i blodet.

Efter loppet packade vi cykeln på taket och begav oss till stugan i Lofsdalen. Både mysigt och skönt att mellanlanda där. På söndagen åkte vi vidare hem mot Östersund.

Jag passade på att ta ett återhämtningspass från stugan upp till vemdalen, ca 9 mil. Det var skönt att rulla ur kroppen och benen lite.

Nu väntar några lugna dagar innan uppladdningen för Vättern tar fart. Jag skall mosa mig runt Jämthjulingen på torsdag, Det vankas varmt och fint väder vilket inte brukar tillhöra vanligheterna på nationaldagen.

4