Midsommar innebär stughelg och resa till Orsa för att cykla det korta men intensiva loppet Orsabajk’n. I år innebär det tävlingspremiär på MTB för min del, lite ringrostigare än tidigare år såklart.

Det är en fin tävling och oftast bjuds vi på finväder. I år var det lite kallare och blåsigare än 2018. Men vad gör väl det?

Vi gick upp tidigt och käkade krukost och begav oss mot Sveg och sedan Orsa.

Väl på plats blev det uppvärmning i form av 10 km skogskörning på en del av banan. Fint men rullgrus på start sträckan.

Jag nålade fast nummerlappar på tröja och cykel samt ställde mig i fållan. Starten går och alla vill iväg samtidigt över den lilla bron. Jag blir trängd och fastnad i brokanten. Det blir direkt attack när bilen lämnar masterstarten.

Folk drar på som sjutton och fältet dras ut. Jag ligger någonstans i mitten men försöker kämpa mig uppåt.

Banan är riktigt fin och de har gjort några mindre justeringar till det bättre såklart. Några svårare partier.

Plockar några ryggar längst banan och håller ihop med 2 andra under sista milen på loppet. Lyckas ta en av dem på slutet men den andra drog förbi mig.

Avslutar på 59 minuter. en minut sämre än tidigare år men jag är ändå nöjd med tanke på bristande motivation och första mtb racet på en cykel som inte fått smaka så mycket skog ännu.

efter loppet fikade vi på fotbollsplanen innan det blev avresa hem till stugan i Lofsdalen igen. Mysig Midsommar!

0