Orsabajk’n 2018

Då var det midsommar igen och en ”ny” tradition som vi i familjen försöker få till är att åka till Orsa och köra Orsabajk’n. Så blev det i fjol och även i år.

Orsabajkn är ett snabbt MTB race på 25 kilometer i typisk dala-terräng. Tallhedar och sandiga stigar samt några rotiga skogspartier.

Efter jobbet igår Torsdag cyklade jag snabbt hem för att hjälpa familjen att packa in väskor, go-mat och cykelprylar i bilen för att sedan bege oss ner till Lofsdalen där vi slår läger för helgen. Vi käkade efter vägen och tog det lungt men kom ändå ner i bra tid vilket var skönt.

Vi kom i säng lite sent men det gjorde inte så mycket. Klockan ställdes på 0530 inför avfärd ner mot Orsa kl 0630. Vi gjorde iordning picnic-lunch som vi hade med oss ner och barnen käkade frukost i bilen.

Jag sov riktigt bra för första gången på länge. Kanske är det känslan av ”semester” som infunnit sig vilket gjorde att jag slappnade av lite mer. Nu ska ju jag knappt ha semester i år så man får vara glad för helgdagar. Det var hur som haver riktigt skönt att sova skönt och bra.

Vädret i Lofsadalen var aningen kallt och blåsigt men utsikterna för Dalarna och Orsa var lite bättre. Normal mundering men med armvärmare för att slippa att bli allt för nerkyld.

Resan ner till Orsa gick kanon och barnen, som alltid följer med, skötte sig exemplariskt. Är verkligen tacksam för att de följer med, tycker det är skoj och hejjar. Om ett par veckor är det Mörksuggejakten och då ska ungarna få tävla också, vilket de verkligen ser fram mot.

Nåväl, vi kom ner till parkeringen vid Skattungbyn och jag klädde på mig de sista grejerna och gjorde iordning cykeln. Jag tänkte testa den heldämpade detta år eftersom det snart är Långlopp igen och jag har gjort lite justeringar på hojjen.

Jag drog iväg för att hämta nummerlapp och skickade familjen till Orsa. Lite uppvärmning hann jag med på början av spåret. Körde några ryck och försökte hitta flowet, kroppen kändes inte helt rapp men det kändes okej.

Klockan tickade och jag var tvungen att bege mig tillbaka trots att jag kände att jag inte kommit igång riktigt. Jag brukar ju behöva någon mil i benen innan kroppen vaknar till liv, idag fick jag inte till det helt.

Efter att ha hejjat på ett par bekanta ansikten vra det dags för start.

Jag tog plats ganska långt fram i startfältet och inväntade start. Skottet gick och vi drog iväg. Det är bilstart över bron innan alla släpps fri. Trots detta hetsades det direkt och en av damerna snubblar till vid en inbromsning mitt på bron och tappar fästet på trampan och blir stående.. mitt framför mig.

Jahopp! Där seglade tät-klungan iväg och jag försökte hämta igen luckan men inser att jag inte kommer lyckas utan att bränna för mycket engergi.

Jag hoppar från rygg till rygg genom racet och blir även passerad av några enstaka men lyckas ta tillbaka positionen i några av backarna. Jag är rätt stark i backarn har jag märkt, fegis utför dock så det måste jag jobbat på.

Banan är riktigt fin, det har regnat lite vilket gjort att sanden och de dammiga partierna är lite mer satta och inte lika torra som tidigare. det blåser en hel del och det är både mot och kantvind genom racet.

Jag känner igen mig väl och kan planera lite mer än förra året. Det är en skän känsla att vara lite mer berädd på vad som kommer framför en istället för att köra osett.

Jag sköter mig bra och hittar fina linjer. Men fegar när det känns som framhjulet ska ge vika. Jag lider av någon spärr sedan kraschen förra året. Jag måste se till att få bort det inför kommande tävlingar.

Jag hämtar igen två dam-ryggar som jag tappade tidigare. De är riktigt snabba men jag drar om en av dem på ett stigparti. Försöker att göra det så snyggt som möjligt utan att störa, det går vägen och jag kommer förbi. Den andra ligger i en grupp framför.

In mot slutet av banan hämtar jag igen den lilla gruppen med 5 personer. När vi kommer in på gräspartierna in mot mål så drar de snabbaste iväg och jag hänger på bra.

Det blir två inhämtade till, en dam och en herre, innan jag passerar mållinjen. Jag slog fjolårstiden med nästan en minut men kollar man placeringar så har jag hoppat upp tio placeringar. 37a totalt och 35 bland herrarna.

Jag är riktigt nöjd då jag var snabbare på hela sträckan, bättre placeringar och strava visar PR på alla segment på sträckan.

Efter loppet är det picnic på fotbollsplanen innan vi sätter oss i bilen och beger oss tillbaka mot Lofsdalen. Familjen är nöjda och så även jag.

En toppen-midsommar helt enkelt!

1

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.