Helgen har sedvanligt spenderats i Dalarna för deltagande på Mörksuggejakten i Rättvik. Jag verkligen älskar Dalarna med sin mysiga atmosfär och grym cykling.

Hela familjen åkte ner till Rättvik på Fredags morgon. Under Lördagen var det lilla mörksuggejakten för barnen.

Både Måns och Ebba var extremt peppade inför tävlingen och spenderade fredagskvällen med att cykla runt på gården och träna inför lördagens lopp.

Väl på plats så blev det lite lång väntan från att man var tvungen att anmäla sig till att deras lopp startade, men vi åt lite lunch och hejade på alla ungdommar som körde sina lopp. Juniorerna är imponerande starka och snabba!

Barnens lopp gick riktigt bra och de kämpade sig igenom utan några problem. de gick i mål och fick både medalj och en glass.

Insåg under loppet att Ebba verkligen har en för liten cykel. Dags att leta reda på en ny, man kan inte få för många cyklar sägs det.

Jag tog mig en träningsrunda på sista delen av stora banan. skönt flow och kroppen kändes extremt i form.

Natten mot lördag sova jag räv, som vanligt rädd för att försova mig. Steg upp vid 7 och åt frukost och peppade igång med bra musik.

Cyklade in till start vid 8:30 och landade på plats strax efter 9. Lagomt för at få in cykeln på andra ledet i fålla 3. Som alltid blir man lite nerväs när man ser alla proffs på arenan.

jag satt och surrade lite med några glada herrar som imponerades av mina ambitioner på loppet. jag siktade nämligen på att ta PB med en tid på 2 tim 54 minuter. Kul att någon tycker det är riktigt vasst.

Jag morsade lite på några bekanta ansikten innan klockan slog 09:50 och jag klädde av mig överdragsjackan och gick till cykeln. Huga vad kallt det blev, morgonen bjöd på 11 grader och lite mulet.

Jag hoppar på cykeln och startskottet går. I samma anda som tidigare år är det med livet som insats som man försöker ta sig fram innan banan vänder upp mot Vidablick.

Jag hamnar såklart bakom folk som måste hoppa av, får växelstrul eller vurpar. Ingen optimal ingång i backen men försöker göra det bästa av saken och hoppa uppåt i leden.

Inget pers uppför men väl en bra insats. Nu vänder det nerför och här blev det läskigt med blöta leder och halkiga stenar och rötter. Några krashar eller drar ut i lingonriset.

Jag tar det lite pioano de värsta bitarna men jagar sedan ikapp på gruset.

Loppet löper på och jag känner igen mig och kan planera loppet bra. Har fint intag av både sportdryck och gel under loppet. Mina ben svarar extremt bra och jag känner mig i form.

Jag ligger med ett bra gäng större delen av loppet men försöker att inte falla tilbaka i deras takt utan hoppar fram och drar. splittrar fältet lite i några attacker uppför.

skön känsla i kroppen. Mitt i har jag en liten svacka då jag fuskade med dryck under en halvtimme. Laddar på rejält med både nöd-gel och dryck och återfår kraften.

Kommer ut till de långa stigningarna där jag återigen försöker trycka på och skapa lite luckor bakåt. Planen falle rväl ut men har fortfarande några tappra med mig.

Kommer in mot målområdet för att vända ut på den lilla mål-loopen. Hör familjen heja på och får lite extra kraft. Tar en position till i skogen innan det ä dags för upplopp. Jag lyckas inte ta en CK Uni cyklist som jag kört med mestadelen av loppet.

Men jag kör in på tiden 2 tim och 51 minuter. Dvs ett PR med 4 minuter! det är jag riktigt nöjd med för att vara årets första långloppstävling. Jag fick mig en motivationsboost såklart och det är precis vad jag behöver för att återfå sugen för MTB tävlandet igen.

Nu återstår att se om det blir någon fler tävling innan cykelvasan. Ingenting är omöjligt :)

Sedan vill jag rikta lite kritik till både Mörksuggejakten och Långloppscuppen som verkligen behöver göra något åt starten på detta evenemang.

En så fin tävling i övrigt behöver en trygg och stabil start för ALLA. Det är en sak att det går ”bra” längst fram men i de bakre leden är det fullkomligt kaos. Det är osäkert, farligt och folk gör sig riktigt illa.

Det är många krasher och hårda tag/ord bland deltagarna. I går var det extremt ryckligt och hetsen står folk upp i öronen. Otroligt läskigt bitvis.

Foto: mtbfoto.se

0