I helgen har jag besökt huvudstaden och avverkat tävlingspremiären 2018 på Lidingöloppet MTB. Loppet bjöd på riktigt fint väder och deltagarrekord, många som ropade och kom fram och hälsade.

Jag åkte ner på Fredag morgon tillsammans med en annan cyklist ifrån Östersund, Jocke. Vi har bara träffat på varandra vid några Happyride cyklingar senaste året och har egentligen inte lärt känna varandra. Men jag tog mod till mig och vi reste ner tillsammans. Superskoj att lära känna honom under dessa dagar.

Som alla vet har ju uppladdningen här i norr inte varit helt optimal när vintern varit kall, lång och fantastisk (för de som gillar vintrar alltså). Det har gjort att träning i skog och mark fortfarande inte kommit igång riktigt.

Vi kom ner i bra tid på Fredagen och cyklade ut till Lidingö där vi körde ett Väckningspass på Bosö-loopen. Denna runda var den första i skogen för mig, det kändes kan jag säga då både teknik och självförtroendet inte alls var på topp. Jag var riktigt pigg i kroppen och rapp i benen, det bara smällde till uppför backarna när jag testade av formen och jaghoppades kunna kompensera dåliga självförtroendet med bra ben.

Vi åkte till hotellet och gjorde tidig kväll med fjärilar i magen inför Lördagens race. jag sov hyffsat men vaknade lite orolig under natten.

På lördagen vaknade jag klockan 7 redan och var pigg. Jag peppade igång med bra musik i lurarna enligt den rutin jag alltid brukar ha vid tävlingar. Lidingöloppet går ju mitt i dagen så det är ingen stress från morgonen att vara klar tidigt utan man kan jäsa på lite både innan och efter frukost.

Jag käkade bra och varierat och försökte inta mycket vätska då det var en riktigt solig och varm dag.

Vi åkte ut på Ön och jag provkörde kroppen och benen uppför några backar. Det kändes okej men jag upplevde bröstet som tungandat.. just fan, pollen! Jag försökte att inte tänka allt för mycket på det och hoppades att känslan av tung andning bara var temporärt och att jag vid start skulle låsa ur kroppen och komma igång som jag brukar.

Vi sladdade runt på området en stund innan det var dags att lägga in cyklarna i fållorna. Jag har kommit upp till B fållan och lyckades komma in och lägga cykeln på första raden. Skönt med bra utgångsläge tänkte jag då det lätt blir proppar i starten och trånga passager.

Vips så var det dags för start och skottet ljuder. Orutin gör att jag inte klickar i skon riktigt och blir några millisekunder efter de andra i starten men kommer iväg bra trots detta, grämer mig lite. Uppför startbacken är det masterstart och tempot är helt okej. Bilen släpper och tåget går.

Jag hänger med bra men låter alla stressade dra förbi för att inte äventyra något. I den skarpa svängen upp till vänster från asfaltsvägen går jag med bra i högerfilen och kämpar på uppför backen till första kontrllen. Nu piper pulslarmet och jag är tung i andningen och både snor och slem sprutar ur munnen och näsan.

”Vad f*n är det som händer” tänker jag när jag känner hur alla andra har bättre fart och är lätta i sprättandet. Jag försöker se förbi det och hoppas att det ska lossna när vi kört lite längre.

Jag kämpar på men någon lättning av känslan kommer inte. Jag känner mig hämmad över bröstet och det känns som jag bara får i mig 80% av min luftkapacitet. Jag snorar och slemmar en hel del och hinner nog snyta ur snoken 20 gånger under racet, vilket inte är normalt. Detta påverkar också benen som inte orkar pressa max. Gör en snabb analys av läget och kommer fram till att det måste vara pollen som spelar mig ett spratt.

Jag talar med mig själv i huvudet och kommer tillbaka till det jag sagt till alla vänner senaste veckorna – ”Är jag inte i riktig form så tar jag det som ett träningspass”.. Jo, tjena att man tänker så när man är mitt i ett race.

Jag tänker om och försöker göra det bästa av situationen och kämpar på i ”motviden” för i mål ska jag. Fjolårstiden matchade jag hyffsat sett till kontrollerna. Det kändes ändå bra när humöret var aningens ruttet och motivationen sjunkit.

Jag kom ikapp en grupp av människor som jag stött ihop med tidigare under banan och vi formerar en egen klunga. Vi börjar samarbeta och kör tillsammans ca 2 mil vilket var välkommet. Vi ligger på bra i de snabba partierna men splittras upp lite i uppförsbackarna.

Underlaget var lite blötare och sugande på sina ställen om man jämnför med tidigare år, men det är ju lika för alla såklart. Jag tappade några platser mellan varje kontroll men försökte att inte tänka på det allt för mycket utan satsa på att tävla mot mig själv istället.

När tjej eliten körde om mig ca 4 kilometer från mål svängde jag åt sidan och lät de gå före i de tighta utförslöporna efter klipphällarna. Självförtroendet som gav vika istället för att be mig speeda på istället. Jag ville inte vara ivägen och bidra till att sinka dem.

Jag tog mig tillslut i mål men bommade min fjolårstid med 2 minuter. Det svider lite och jag satte mig ner på området och surade lite innan jag får peppning via telefon, sms och sociala medier. I grunden har jag ju presterat lika väl som förra året och det var ju min bästa säsong hittills. får jag bara ut 100% av min kapacitet så har jag förutsättningar att vara betydligt längre fram.

Det gick ju inte alls som jag ville under helgen och jag var/är såklart besviken då jag önskat gå in i säsongen med en bra känsla och en pil som pekar uppåt jämfört med föregående års resultat. Men som några kloka vänner påminner om så ska man inte jämföra så utan blicka framåt och se på helheten, hela säsongen.

Jag sammanfattar Lidingöloppet MTB som riktigt bra och roligt trots att kroppen inte höll för mina egna förväntningar, det var underbart att få köra i kortkort och varm och solig skogsmiljö.

Evenemanget som sådant hade dragit ner på kapaciteten och det var inte lika uppstyrt som tidigare år fick jag känslan av. Mindre utställare/försäljning och sämre lunch än tidigare år. Men man ska inte klaga, det var ju på topp ändå!.

Nu laddar jag för nästa race, vi får se om det blir Billingeracet eller om det blir Långa Lugnet. Det är ont om billiga hotellrum i Skövde och de tar dessutom en hutlöst hög startavgift, 900kr.

Håll utkik! (foto av cykelkanalen.se)

2