Finnmarksturen 2018

Då var det dags för den sjätte tävlingen i långloppscupen, Finnmarksturen. Jag har hea veckan gått och längtat efter helgen och kommande Vasa veckan. Det är något med att längta till lopp, med pirr i magen och en positiv men ändå nervös känsla.

Förra året gjorde jag min absolut bästa tävling och placering i cupen på just Finnmarksturen. Jag siktade på att göra en lika bra tid och prestation även i år.

Familjen åkte i vanlig ordning ner mot Dalarna på fredagen, tidigare avfärd denna gång då jag tagit ledigt för att inte behöva stressa. Vi bodde i Borlänge, smidigt och bra hotell byter man inte bort.

Jag spenderade lördags-förmiddagen ute i superfin dala terräng med underbara stigar och grusvägar. Jag skickade nämligen ut en fråga i Borlänge CK’s strava grupp där jag undrade om det var någon som kunde rekommendera/visa en fin runda. Jag fick napp hos en trevlig herre som heter Martin.

Martin drog med mig ut på tur tillsammans med 4 andra glada cyklister. Turen gick upp mot falun. Det var en såndär super-runda med drömmiga stigar som man blir varm och glad av att bara tänka på. Några pokaler på segmenten blev det också, vilket skvallrar om att formen är på G. Mer sån här cykling tack!

Natten mot söndagen sov jag lite halvtaskigt, det var varmt och jag drömde konstiga drömmar. Men jag vaknade en stund innan klockan och gjorde min tävlingsritual. En stadig frukost och sedan packade vi bilen och begav oss med bilen ner till Ludvika.

Väl på plats hämtade jag nummerlappen och fixade fast den på cykel och kläder. Därefter körde jag lite sprätt i skogarna för att känna på formen. Jodå, lika bra som i lördags.

Jag placerade min cykel i fållan, som nu blivit uppgraderad till fålla 2. Wohoo! det är många snabba och starka cyklister runt om mig och pirret i magen växer lite. Tänk om jag får chans att gå med och inleder med en riktigt bra start.

Det är grått och regnet hänger i luften. Det småskvätter lite men inget som stör.

Startskottet går och vi drar ut från arenan och vidare ut på asfalten. Det är högt tempo för att vara masterstart men såhär i efterhand var det snabbare start förra året. Jag hänger med bra på asfalten och de första grusvägarna. Fältet delas fint och jag tror mig snabbt hitta en bra grupp att ligga med.

Vi kommer in på första skogspartiet och där tar det tvärstopp, det går sakta och vi är en lång korv som ligger och åker i 10-12 km/h. Jag blir frustrerad när takten är så låg när vi nyss låg i 40-45km/h. Vi harvar på ganska länge och det blir lite jojjo effekt i skogen.

Underlaget är fint, inte superblött men lite fuktigt på sina ställen vilket gör att det slirar till ibland på hala stenar. Det syns och känns att marken är torr och att vattnet gärna lägger sig uppepå.

Vi kommer ut på lite bredare väg med lite stigningar, här får jag chans att köra om och klättra lite positioner. Där och då kändes det som att jag förlorade flera minuter och kommer ha svårt att göra bra ifrån mig. Jag jagar ikapp en ny grupp som kör lite snabbare, vi är några därifrån som gör en attack och bryter oss loss.

Jag kommer inte ihåg så mycket detaljer från banan men här och där känner jag igen mig och kan planera loppet lite mer. Backarna kommer jag ihåg och satsa bra uppför. Grusrallyt är jag som alltid stark på och lyckas både dra andra men också jaga ikapp andra.

I två närliggande utförskörningar har jag en herre (#4221) som kör som en idiot. Fläker in cykeln precis framför mig så vi hakar i styret och jag är nära att vurpa. Jag skriker på honom att se sig för. Jag kör om honom i en av uppförsbackarna men några minuter senare gör han samma sak igen. Kör om och fläker in sig utan att ha ropat eller aviserat att han kommer, även denna gång är jag mycket nära att krascha.

Denna gång blir jag riktigt förbannad och skriker högt vad jag tycker. Funderar om jag ska vara en riktig surgubbe och ta upp detta i mål, för sådär kör man inte, livsfarligt. i mål orkar jag itne engagera mig men hoppas innerliggt att han funderar på hur han kör i framtiden. Usch!

Vid mitten av loppet är det en lång asfaltsraka där frun skall langa vatten till mig. Jag ser dem på håll och känner att farten är hög. Ska jag lyckas ta flaskan. Känns som jag lyckas men tappar taget. Nåja, jag har ju vatten med mig så det borde räcka. Växla tankarna och bara köra vidare.

Jag kämpar på bra genom hela loppet, jag är avvaktande utför då det ofta är mycket lösa stenar och halt på de blötare partierna. Vete tusan hur jag ska öva upp den egenskapen. Risktagande kan ju slå fel men vill så gärna komma bort från att vara ”rädd”.  Jag är riktigt stark uppför och grusrallysträckorna älskar jag, det är kul att jag känner mig stark.

Finnmarksturens backar är riktigt dryga och jobbiga, in mot Leos backe vet jag vad som väntar. Tar det i min egen takt men försöker öven utmana och ligger några pedaltag över vad jag tycker känns okej. plockar några placeringar och slöpper förbi förste dam som kommer bakifrån.

Musiken i backen peppar en riktigt bra, och uppe på toppen är det underbara människor som rabblar mellantider och instruktioner för banans karraktär närmsta kilometrarna.

Sliten drar jag på utöver och hämtar in några bekanta ryggar. Nu är det inte många meter kvar till mål och vi varvar nu asfalt med gräs-plättar och lite grus. Några snabba knixar innan vi kommer in på ABB arenas gräs-plättar. Två av ryggarna drar iväg men jag plockar ett par positioner och lägger på en spurt för att hålla de bakomvarande bakom mig.

Kommer i mål och ser att det står 4 minuter bättre än föregående år på cykeldatorn. Superskoj! Kikar igenom resultaten och jag har bättre total placering men har haft fler snabba h30 killar framför mig jämfört med i fjol. Nåja, en bra placering blev det ändå och det ger bra med poäng i cupen vilket varit mitt mål.

Vi klarade oss från regnet och vädret var helt okej, lite blåsigt bitvis men det var skönt med lite fläkt när man var svettig.

Nåja, ett kanonrace och formen är på G inför cykelvasan som är om bara en vecka. Nu ska jag jobba två dagar innan jag och familjen drar upp till Lindvallen för Vasa uppladdning.

Detta var nog mitt sista lopp i Långloppscupen, vi får se om jag får för mig att köra ulricehamn i år. Jag får spana väderleksrapporterna och se hur utsikterna ser ut.

Nu kör vi!

(Foto av underbara mtbfoto.se)

2

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.