I helgen har vi varit i Dalarna och haft minisemester i samband med cykel-tävlingen Engelbrektsturen. Ett fint, snabbt och dammigt lopp i underbar terräng.

Jag berättade ju i förra inlägget om att jag funderade på att avsluta tävlandet för i år (för att fokusera på Cykelvasan istället) men att jag beslutade att köra ändå eftersom att jag redan anmält mig och betalat avgifterna.

Under de senaste dagarna har jag fått lite mer lust till cyklingen igen, siffrorna pekar åter uppåt och jag har känt mig lite mer sugen. Det är bra tecken och klokt att jag beslutade att köra ändå.

Senaste dagarna har SM i XCO och XCE gått av stapeln hemma i Östersund. Helena, en cykelbekant från stan, ställde upp i flera olika dicipliner och vann både guld och silver i D30 klassen. Riktigt häftigt och det gav också lite inspiration. Även Marie körde hem en sjätteplats i XCO Dam-Elit vilket är superhäftigt!

Nåväl! Vi åkte ner till Borlänge redan i Fredags och bodde över på hotell under helgen. Vi har bott på detta hotell tidigare och det är ett bra och trevligt hotell som passar familjen bra.

På lördagen drog jag ut och körde en 4-mils runda i Borlänges skogar. Jag körde samma runda som jag värmde upp med förra året, det är alltid roligt att se vad som hänt i skog och natur på ett år.

Eftermiddagen spenderades på stan, ikea, kupolen och sedan i poolen på hotellet. jag somnade med ett lugn i kroppen och sov ändå bra. En stadig frukost och sedan packade vi oss in i bilen och tog sikte på Norberg.

Det är ju extremt väder denna sommar med sol, värme och torka som följd. Även på tävlingsdagen var det riktigt varmt, det fläktade lite men man blev svettig av att bara cykla lite lätt.

jag värmde upp i norbergskogarna och kikade lite på start-sträckan innan det var dags att lägga in cykeln i fållan. Förra året gjorde jag ju misstaget att komma sent till fållorna och fick lägga cykeln längst bak. Trodde jag var ute i god tid i år men icke, man hade äppnat fållan tidigre och jag hamnade 1 led från slutet, ruttnade lite men försökte peppa och glömma det.

Starten går och det blir jojjo effekt och en slö start ut på grusvägarna. Det dammar så otroligt mycket och det ligger 3-4 rader bredvid varandra så man får inte göra många misstag för då kan det sluta illa.

Dammet blev tjockare och tjockare och jag fick sikta på framförvarande cyklist däck. framåt såg man inte mer än 1-2 meter. det var såklart många krasher som följd.

När vi kom ut på lite bredare väg och några uppförsbackar splittrades klungan upp ganska snabbt. Tyvärr lyckas jag hamna bakom flera personer som lägger sig i vänsterfilen trots att de inte skall köra om, ibland känns det som man gör det bara för att jävlas. Så lite skrik blev det under racet för att få komma fram och jaga positioner.

Jag kände mig riktigt stark uppför och på grusrally-partierna. Inte fy skam i skogen heller men glädjande att jag är stark där jag vill vara som starkast.

Jag hittade några ryggar att växeldra med men fick ta mycket ansvar och drog många bakom mig. Jag önskar dock att jag kommit fram bättre i starten och lyckats hänga på några snabbingar, då tror jag att jag kört lite snabbare också.

Banan var riktigt fin, lite omgjord sedan förra året men det var till det bättre har jag en känsla av. Det är kul att huvudet kommer ihåg så mycket detaljer från racet förra året. Vissa passager och stigningar kände jag igen bra och kunde planera attacker och köra om.

Familjen agerade vätskeservice utefter banan och dök upp på fler än det avtalade stället för att kasta vattenflaskor till mig. Det behövdes och var riktigt uppskattat i värmen.

Mot slutet av racet kom jag ikapp en del personer som hade det jobbigare än mig. Jag körde smart och effektivt och klättrade fler placeringar genom att köra smart och attakera på rätt ställen.

Några kilometer från mål kom dam-täten ikapp mig och jag klev snällt åt sidan för att sedan försöka hänga på dem. Lyckades bra en bit, sedan komm vi ikapp fler herrar där de återigen lägger sig i bredd och låser oss bakom. Jag tappar ryggarna och försöker slita för att komma ikapp in mot mål.

In mot upploppet är det långa snabba grus och asfaltspartier, jag låg på bra i jakten på de ryggarna som jag just tappade. Håller avståndet men når inte ända fram. Fokucerar på att hålla tätt bakåt istället. jag lyckas bra och kör i mål med en fin känsla i kroppen.

Med tanke på värmen och dammet så gjorde jag ett kanonrace utifrån mina förutsättningar. Lite sämre tid mot förra året, 2:40 i år mot 2.31 förra året. De flesta fick nog lägga på några minuter på fjolårets tid, så jag var inte ensam om att missa Personbästa.

Glädjande så lyckades jag klättra nästan 10 placeringar i H30-klassen. Jag har därför bättre poäng och ranking än förra året vilket är super-roligt. Jag försöker ju tänka bort hetsen och tävla mot mig själv.

Jag är otroligt imponerad av de som är snabbast i startfältet, jag skulle verkligen vilja vara lika bra och få känna på hur det är att hålla samma hastigheter osom tex Henrik.

Nu laddar vi om för nästa race som går i Ludvika näst-nästa helg. Därefter är det dags för Cykelvasan som jag ser fram mot! Hoppas att alla mina förberedelser håller i sig och att siffrorna fortsätter vara med mig.

(Foto från underbara Cykelkanalen.se)

1