Fjällturen 2017

Semestern inleddes ju med race i Dalarna, efter detta åkte vi till Stugan i Lofsdalen för att bara vara och inte lägga all vikt på jobb och träning.

Efter ett par regniga och slappa dagar i Lofsdalen så styrde vi bilen till Funäsdalen för ett besök på Fjällturen, det är tredje året som jag ställer upp och det är en rolig tävling som visar mått på form och talang inför Cykelvasan. Detta år kör jag i Sportklassen då de inte har någon ren ålders/elit klass.

Både jag och min kropp verkar ha gått på semester vilket återspeglat sig i känslan och motivationsnivån dagarna innan tävlingen. Jag har följt väderprognoserna noga, då jag vet att Fjällturen kan bli riktigt grisig om det är dåligt väder innan och under racet.

Precis som alla tidigare år så har det regnat inför tävlingarna, just detta år har det tydligen varit extremt och bilder från banan visar på överfyllda bäckar, grisiga surhål och allmänt risiga förhållanden. SMHI visar i början a veckan regn, regn och 3-4 grader varmt. Men jag vet att det sällan stämmer.

Påväg ner till Funäsdalen funderar jag på om jag verkligen skall köra. Det kändes inte alls roligt och jag behöver ju inte köra, jag har ju mina seednings-poäng till Vasan och tävlingen ingår ju inte i Långloppscupen som är mitt årsmål.

Nä, jag biter ihop och försöker peppa igång mig så gott det går. Jag får göra det bästa av saken och kämpa mig igenom trots en dålig känsla.

Fredagen började med barntävling i Ramundberget för kidsen, de körde och var nöjda trots dåligt väder. De fick varsin godispåse och Fidget-spinner istället för den klassiska medaljen.

Vi åkte till lägenheten som vi skall bo i, vi bokade återigen in oss på Skilodgen i Funäsdalen. Ett av de bättre boenden som ja har testat på. Kan klart rekommenderas.

Under kvällen kommer Hans, en cyklist från klubben, upp och bor med oss natten mot tävlingsdagen. Roligt att ha en cyklist till i huset och prata lite skit på kvällen innan för att ta udden av nervositeten som smugit sig på.

På tävlingsdagen vaknade jag tidigt, det var superfint väder ute med ett par plusgrader och klarblå himmel. Perfekt för att lyfta motivationen lite och kompensera för att banan kommer vara super-jobbig.

Jag käkade frukost, klädde om och gjorde iordning cykel. Jag hoppade ut och värmde upp med 10 km cykling av starten genom byn. Sedan upp till startområde för att få en hyfsad plats för cykeln.

Starten går och jag positionerar mig rätt okej uppför startbacken som är riktigt dryg och jobbig trots att den går på asfalt och snitthastigheten i klungan är ca 40km/h. Jag ser några av mina klubbkamrater dra iväg med tätklungan, jag inser att mina ben/motivation inte kommer räcka för att hänga på. Lägger mig med klungan och försöker positionera mig bra i den istället.

In på första stigen ligger jag bra, får kämpa lite då växlingen börjar strula direkt. Får till det och kör på. Det suger till riktigt bra i den blöta marken. Jag ligger rätt högt i puls men drar på ändå.

Vi kommer upp på fjället och jag ifrågasätter mig själv flera gånger då jag ser hur föret är. Blött, halt och stora gegghål mest hela tiden. Det är tur att stig och fjällcyklingen varvas med grusvägar så man får en chans att dra upp snitthastighet och vila sig lite.

Det går hyffsat för mig, jag tappar inte allt för mycket och jag håller ändå en bra medelhastighet om man ser till prestationer under tidigre år. Efter 35km är kroppen som jag vill ha den och jag kan stå på bra uppför och tar för mig nerför och genom surhålen.

Jag har gett upp på att försöka köra smart för att inte bli allt för blöt eller geggig,  nä det tjänar inget till och det går nästan snabbare att blåsa på sidan om spångar eller upp i blöt gräs för att komma fram snabbt.

Frun och barnen stod i passagen när man cyklar under vägen, precis innan mittåkläppen för att langa flaska. Jag hade knappt druckit något under racet så ja tog vattenflaskan och spolade av gegga/svett från glasögonen istället. Super med langning men det behövdes egentligen inte idag.

Uppför Mittåkläppen ligger jag och drar en kille nästan hela vägen, det är bra att ha någon flåsande i nacken men jag hade gärna fått lite draghjälp. Han tackade för bra och jämnt tempo när han drar om mig nerför. Jag hakar och försöker ligga på rulle.

Sista biten börjar jag känna mig sliten. Jag har på senaste träningarna och tävlingarna känt av en krampkänsla i vänster vad när jag är utmattad och försöker dra mig upp. Mitt under en stigning hugger det till och jag tappar moment, tvingas hoppa av och springa upp. Ingen fara men jag tappade såklart ryggen.

Bäckarna är vattenfyllda men de går att cykla över, det var inte som på en instagram-video jag såg någon dag innan. Där man tvingades vada över med vatten till knäna.

Sista biten ner mot målområdet var riktigt geggigt men det var nog tur att arrangören hade lagt ut mark-nät så marken höll ihop. Jag gjorde en vurpa men lyckades hoppa upp på cykeln kvickt och körade vidare.

Jag sparade mig lite och försökte köra snabbt men smart då klockan visade 50km, dvs 8 kilometer kvar till mål.

Efter lite flowig stig på el-ljusspåret börjar helt plötsligt sträckan upp mot mål. Vafasen tänker jag, de har alltså kortat ner banan från 58km till 54km utan att meddela oss åkare, det var dåligt då man (iallafall jag) ändå planerar utifrån hur långt det är kvar. Det var bara att flåsa på de sista metrarna upp till målportalen.

De hade gjort om målgången i år, gräspartier och sedan en kort grus sträcka upp till portalen. Det var väl ingen super-rolig målgång måste jag säga, tidigare år har varit betydligt bättre.

Jag gick i mål som 49 i Sportklassen och 52 totalt. Tiden blev 02:37 vilket är nästan 20 minuter snabbare än förra årets resultat. Hade jag kört motionsklass på samma sätt så hade jag gått in som tvåa.

Arrangemanget var bra, men det märks att man vuxit snabbt och vissa saker fått stå tillbaka. Barntävlingen dagen innan, information samt tidtagningen var en katastrof under vuxentävlingen. Det var flera namn som inte kört som ändå fick sluttider vilket är märkligt, det fattas mellantider och det har hoppat runt lite i resultatlistorna.

Lite besviken är jag men ändå glad jag körde och gjorde mitt bästa för dagen. Jag kan mer, men det får jag kompensera upp nästa helg när det är Engelbrektsturen i Norberg.

Bild är från Fjällturens egna fotografer. Se fjallturen.se

4

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *