Orsabajk’n 2017

Då midsommarafton såg ut att bli en regnig historia hemma i Östersund valde vi att styra bilen ner till Lofsdalen och svärföräldrarnas stuga.

Tidigare under veckan hade vi spanat fram att det skulle bli riktigt bra och fint väder neröver dalarna, vi försökte hitta en anledning att åka dit och då kom vi att tänka på Orsabajk’n. En liten mysig lokal tävling i hjärtat av Dalarna.

Jag slängde in en spontananmälan och på midsommaraftons morgon packade vi in barn, picknick och cyklar i bilen och körde ner till Orsa. Det är något speciellt med att åka genom fina landskap tidigt på morgonen på sommaren.

Väl på plats i Skattungbyn blev jag dumpad av familjen som åkte vidare mot målet i Orsa för att få en bra plats för bil och sig själv nära mål. Jag försökte värma upp så smått och smaka på inledningen av banan. Sedan blev det att ställa sig tillrätta i startledet.

Det anslöt många kändisar vid start och jag stod precis bakom dem, jag blev riktigt nervös då jag vet att många av dem håller riktigt hög fart och på en sådan här lättåkt bana lär det bara blixtra till. Jag blev osäker på cykelvalet och om jag skulle få problem att hänga mer pga endast framdämpning. Intalade mig själv att jag gör så gott jag kan och inte skall mäta mig med absoluta eliten.

Starten gick och jag fick ingen superbra position, halkade en bit efter när det korvade ihop sig vid ett par trånga passager. Jag låg mer på rulle bra men fick käka mycket damm i skogarna.

Jag kände mig inte på topp och slog av på det värsta trycket och försökte anpassa mig till den positionen jag hade. Vips så var jag helt själv ute i spåret och hade varken någon direkt bakom eller framför mig.

Jag lyckades hämta in ett par positioner efter banan då det var några som segnat till eller fått strul med cyklarna. Jag kände mig ändå stark men trampade igenom på alla växlar, inser att jag behöver klinga upp framdrevet inför Cykelvasan så att jag kan hålla högre hastighet utan att trampa i över 100 rpm.

Banan var riktigt fin, lättåkt och sådär mysig som jag föreställt mig. Jag kan verkligen sakna att vi inte har identiska arenor hemma i Östersund. Vi har mycket bra och roligt men terrängen i Dalarna är något speciellt, tycker jag.

Ett par kilometer innan mål kommer en cyklist ikapp mig bakifrån. Jag försöker köra taktiskt och inte låta han gå om och dra ifrån. Jag drar en hel del men jag hör att han vill försöka köra om, låter det ske men biter i och lägger mig på rulle ett tag och samlar kraft. Ett par hundra meter innan mål kör vi båda fel och jag inser det nog snabbast och hinner rätta till och ta tätpositionen ända in i målet.

Jag körde in som 44a bland herrar och 46 totalt, det var ca 80 till start i tävlingsklass. Tiden blev 58 minuter och jag hade siktat in mig på under timmen. Jag är nöjd trots att startfältet var tufft. Jag får glädja mig åt fina tider trots att jag inte kände mig helt hundra.

Helt klart ett annorlunda sätt att inleda midsommaraftonen. Det får helt klart bli fler gånger vi besöker denna roliga tillställning.

5

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *