Åsarnatrampet 2017

I helgen har vi besökt Åsarna för Åsarnatrampet, det är gamla Åsarna MTB Challenge som man nu döpt om för att försöka locka mer besökare. Jag har ju kört detta lopp senaste två åren och har haft den lite som måttstock på formen under försäsongen.

Iår kändes det som att den lilla mysiga tävlingen ersatts av riktig tävlingshets, många starka namn i startlistorna och mycket marknadsföring i sociala medier. Jag tappade lite motivation att köra loppet just för att det familjära försvunnit lite och ersatt av det kommersiella. Jag har ju heller inget egentligt behov av tävlingen då jag har en massa annat inplanerat i år.

Alla övriga medlemmar i familjen ville dock köra så vi packade in alla cyklar i/på bilen och for ner till Åsarna. Ja, jag tog med mig min utrusning också ifall jag skulle ändra mig. Familjen peppade mig att jag skulle köra ändå, se det som ett träningspass bara.

Väl där så var det riktigt mycket folk, det blev nog deltagarrekord i samtliga klasser. Startlistan för 30km klassen växte från 25 föranmälda till närmare 50st vid start.

Jag bestämde mig för att köra och ta loppet som det kommer, jag skulle ändå inte ha någon som helst chans mot de starkaste. Uppvärmingen gick bra ch jag kände mig rapp i benen.

När startskottet väl gick så tog jag det lite lugnt i första smala passagen innan klättringen upp för den långa asfalterade backen började. Jag är ju stark uppför så jag kunde hämta in en del där.

Sedan bar det av runt banan. Det var blött och stökigt bitvis men ändå roligt med några nya ban-inslag efter vägen. Dock så hade man fallerat med banmarkeringen totalt och det kördes fel på flera ställen runt banan. Jag lyckades nästan köra fel två gången när jag låg på rulle och inte var riktigt uppmärksam.

Jag tog en del positioner efter vägen och kände mig stark, trots att jag låg redigt på rött och svettades som en grillad köttbit.

Ett par kilometer innan mål finns det en Y korsning där ska man vända upp i Y:ets högra ben mot en kulle ”runt masten”. Där hade en banmarkering/avspärrningsband lossnat och blåst och lagt sig precis över avfarten upp till höger. Jag låg på rulle och svängde tillsammans med alla andra vänster istället.

Denna felkörning gjorde att vi missade en tuff stigning och ca 1km stig. Jag kände att något saknades när vi efter en stund landade på asfalten, rullskidbanan, som tar en ner till målområdet. Efter ett tag insåg arrangören detta och rättade till bandet så inga fler skulle köra fel.

Jag kom in på plats 6 och tiden 1:19, endast 27 sekunder bakom ”vinnaren”. Men eftersom vi var många som kört fel valde man att dela upp resultaten i två delar, fuskare och ickefuskare, istället för att ge tidstillägg.

Jag kollade i efterhand hur lång tid de som legat runt mig kört denna extrakilometer på. De låg på mellan 4-6 minuter. Räknar jag upp min och övriga i min klungas tid med 5 minuter så slutar jag på en 9-10 plats med en tiden 1:24.

Det blev helt okej race men riktigt surt med missarna med markeringar. Det var många som körde fel tidigare på banan samt i den passagen där även jag körde fel. Nåväl, det blev en bra träning och bevis på att formen är betydligt bättre än föregående år.

Jag väntar med spänning på vad Cykelvasan kommer innebära för mig i år.

1

Lida Loop 2017

Igår var det dags för det tredje loppet i Långloppscupen, Lida Loop. Ett lopp som jag sett fram mot lite då det sades vara fint, semi-tekniskt och snabbt race. Väderleksrapporterna varvades mellan Sol och Regn så jag försökte planera utifrån vädret som presenterades på Lördagen, alla sorters kläder var med i packningen.

Jag åkte ner till Stockholm i lördags morse, x3000 tåget ner till Uppsala och sedan pendeltåget vidare till Svågerns lägenhet i Upplands Väsby som jag fått låna över helgen.

Tanken var att dumpa cykeln i lägenheten för att sedan bege mig direkt till Lida för nummerlapps uthämtning samt spana in banan, tyvärr så räckte inte tiden till och jag stannade kvar i Väsby. De hade bara nummerlapps-utdelning till 14:00 på lördagen vilket jag tyckte var aningen snålt men å andra sidan jag fick tid att montera ihop cykel och göra alla förberedelser i lugn och ro.

Tidigt på söndags morgonen tog jag pendeln ner till Tullinge och cyklade ut till Lida. Det var fler som tog sig ut tidigt för att hämta nummerlappar och värma upp. Jag spanade in delar av banan och peppade igång mig. Natten mot söndagen hade det regnat en del så det var fuktigt i skogarna, men solen och vinden torkade upp snabbt.

Många värmde upp i startbacken och jag såg att många slet som djur och hoppade av vid toppen då det var tuff stigning, jag avvaktade och struntade sedan i att testa på backen innan loppet. Jag brukar ju vara stark uppför så jag såg det som min chans att briljera lite och inte skrämma upp mig.

Jag placerade ut min cykel i fållan direkt klockan 10:00, lite ute i vänsterkant. Jag gick sedan en runda för att dricka vatten, sätta på näsutvidgare och ta en gel. Därefter ställde vi oss tillrätta i fållorna och startskottet ljöd.

Jag kom iväg hyffsat men såg många starka som bara flög upp för backen medan några kämpade upp och hoppade av. Jag tog det lugnt men låg ändå på och kom upp rätt okej. Därefter väntade den första loopen som var riktigt snabb, grusväg varvat med eljjusspår och några enstaka singletracks. Inget att säga om den loopen egentligen mer än att den var till min fördel, jag gillar ju att mata grusväg och hålla en hög hastighet. Låg taktiskt och hoppade från rygg till rygg.

Vid varvningen bytte jag vattenflaska och körde om några vid kontrollerna. Därefter väntade den tuffaste delen av hela racet, loop nummer två. Mycket stig/single track med rotiga partier och stenhällar. Det var lite blött på sina ställen efter nattens regnande men jag lyckades ta mig igenom loopen utan att ramla eller punktera.

Jag inser att de stökigaste partierna är något jag måste jobba på och våga släppa på mer, jag reserverar mig för mycket och lyckas därmed göra dåliga linjeval. Jag blev omkörd av en stark cyklist från CK X flera gånger, men jag lyckades komma ikapp och köra om honom i klättringarna genom hela racet. Det är samma person som jag legat och dragit tillsammans med på tidigare LLC tävlingar, roligt att vi varit så jämna och lyckats ligga tillsammans i flera race.

Under loop två så händer något med min Garmin. Skärm-bakgrunden blir svart och det flashar förbi att den tappat signal med satelliterna. Jag hinner inte riktgt uppfatta utan kör vidare, efter ett tag piper den till igen och har då återfått kontakten, jag uppfattar inte detta heller utan tror bara den varnat för puls eller liknande. Såhär i efterhand resulterar det i att datorn inte kunnat spara korrekt positions data för ca 4 km, tråkigt för statistiknörden.

Ut på tredje loopen känner jag att solen och värmen börjat ta ut sin rätt men loopen sägs vara snabb och det går att ligga på bra. Det dyker upp lite tekniska partier men cykeln glider över dem bra, jag hämtar in en del ryggar som jag tappat under loop två. I en sväng får jag rullgrus-glid med framdäcket och är millimeter från att krasha, men lyckas klicka ur snabbt och stötta upp med foten.

Det rullar på riktigt bra och vi är en grupp om 5 personer som växeldrar i skogarna. Helt plötsligt dyker det upp en skylt som säger 5 km kvar till mål. Vafan, det stämmer ju inte, jag håller ju koll på min GPS och där står ju bara 55 körda kilometer. Då går det upp för mig att GPS stöket tidigare på andra loopen troligen har gjort att kilometerdata inte sparats pga satellitproblem.

Nu gäller det att ge allt som finns kvar då det inte är långt kvar till mål. Jag passerar 4, 3, 2 skyltarna i en rasande fart, känns det som. Jag lyckades tappa ryggen på min CK X följeslagare strax efter 4km markeringen.

Jag kämpar på fram till Lida där vi vänder uppför serpentinvägarna till målområdet. Det var riktigt tungt de sista klättringarna när man hörde speaker och sorlet från målfållan och visste att det handlade om endast hundratalet meter. Jag kämpade på, ställde mig upp och körde förbi en person i sista klättringen. De som legat och flåsat mig i ryggen är nu inte längre hack i häl.

Jag rullar igenom målet på 2:49 och plats 38 i H30. Jag är inte helt nöjd med tanke på att jag fegat på andra loopen. Efter att ha pratat med frun i telefon så blir jag lite gladare då jag hör att jag återigen lyckats klättra några placeringar jämfört med tidigare tävlingar. Det tar sig med andra ord!

(bild från happyride.se)

2

Jämthjulingen 2017

Sveriges nationaldag firades liksom tidigare år med att cykla Jämthjulingen. Ett trivsamt motionslopp som ändå har lite tävlingsinslag då det är många skarpa cyklister som tar tillfället i akt när det anordnas något på hemmaplan.

Jag tycker också att det är trevligt att varva den vanliga mountainbike träningen med lite fartfylld klungkörning. Jag är ju relativt ny på racer men tycker ändå att det är riktigt skoj och jag lär mig otroligt mycket. Taktiken i det hela är också annorlunda än mtb.

Till skillnad från Vårloppet så lyckades jag hänga med när ”tåget gick” och klamrade mig fast vid klungan. Det var lite motvind från stan ut till Brunflo men det gick undan ändå.

Det blev lite småryck i början när man ville testa av läget, lyckades hänga med och täppa till när de sprintade iväg. I ett bra ryck gick tre glada herrar ifrån klungan och seglade iväg tillsammans, vi kom aldrig ifatt dem.

Det var stökigt i klungan med mycket gruffande, puttande, spottande och allmänt otrevlig stämning. Inget som hör hemma här, tycker jag. Jag har bett arrangören kontakta de som ansvarar för cykelteamet som misskötte sig. Som följd av detta blev det två eller tre krascher efter vägen, otroligt illa men glad att jag klarade mig.

Jag lyckades hänga med tätklungan hela vägen runt samt över Vallsundsbron, vi snittade 45km/h över den 1.6 km långa bron. Ni som har cyklat över den vet hur jobbig den kan vara och i dessa farter blir det än jobbigare.

Jag körde i mål som tionde person på tiden 0:58:10 och hade en snittfart på 39,9km/h runt banan. Jag lyckades köra om några precis på upploppet och hämtade in mitt mål på topp 10.

Nu siktar jag framåt mot helgen och tredje deltävlingen i Långloppscupen. Denna gång väntar Lida Loop.

2

Långa Lugnet 2017

Redan i lördags blev jag orolig när jag såg väderleksrapporterna, det var sol och värme som skulle vänta mig under färden runt Långa Lugnet. Jag vet att man inte skall gnälla men det var nästan för varmt för en norrlandpojke som knappt fått cykla i kortkort ännu. Känslan försvann aldrig riktigt och jag var inte super-peppad inför starten då jag visste att det skulle bli riktigt jobbigt och varmt, jag försökte vätska mycket innan loppet.

Jag hade med mig familjen ner till Dalarna, superskoj med teamet. Vi anlände till Borlänge där vi skulle bo på lördag förmiddag. Ja, vi blev tvungna att bo i Borlänge då man lyckats lägga tävlingen samtidigt som en stor innebandyturnering så boende på tävlingsorten var bara att glömma.

Innan racet så gick vi runt på varvnings-området och tittade efter lämpliga platser för lagning av vatten/sportdryck. Vi hittade bra platser där vi passerade efter första och andra loopen. Frun fick sig en snabbkurs i lagnings-teknik och vi spanade var man kunde fylla flaskorna med isande vatten. Tur var väl det, vattnet behöves verkligen för att både kyla in- och utvändigt.

Enligt termometern i cykeldatorn pendlade tempen mellan 25 och 29 grader utefter banan, det blåste på vissa ställen men det var bara skönt och svalkande. På vissa kalhyggen kändes det som att cykla in i en vägg där luften stod still och solen gassade på, ljuvligt men superjobbigt.

Racet då, jo jag blev lite boxad i starten och kom sent ut till ”mördarbacken”. Jag fick några sista minuten tips av Hasse att det var hårdare och mer lättrullat ute i högerkanten på backarna så jag tog till mig och drog ut till höger och började klättra och lyckades nog hämta in några placeringar redan där.

Första loopen var snabb och vi rullade på bra, en fin blandning av skog, grusväg och stig. Banan var mycket snirklig och ”stökig” på sina ställen men jag var stark uppför och försökte hoppa från rygg till rygg på de snabba partierna som är min styrka.

Jag hade ställt in mig på att första loopen bara skulle vara ca 20km lång men den slutade på närmare 28, så det blev en liten miss av vattenransonen men det löste sig med flaskbyte på varvningen. de flow:iga partierna nerför inför varvningen, tror de kallar den gamla mormor(?), var skoj och man kunde flyta med fint i svängarna.

Ut på andra loopen blev det stökigare och den gick i stig och elljusspårens tecken. Det var skoj men jag gjorde många dåliga linjeval och tappade lite moment på vissa ställen, jag måste verkligen våga ta för mig mer och lyfta blicken lite till. Det uppstod också proppar på några ställen i skogarna där flera hoppade av och sprang tvärs över lederna, vilket gjorde att man fick stanna upp och tappade värde full kraft och fart.

In på tredje loopen kände jag att nu är det bara köra hårt så länge kroppen pallar med. Enligt ryktet skulle tredje loopen vara mer i min smak med snabba lättrullade spår på grus och elljusspår. Mycket riktigt uppfyllde loopen mina önskningar men hettan hade gjort mig riktigt seg i överkroppen vilket gjorde att jag inte orkade hålla takten uppe sista milen.

Backarna verkade aldrig heller ta slut, det var en kille som låg bakom mig in i sista backarna som konstaterade samma sak. Jag tänkte på piggelin-glass och vatten mot slutet, när jag såg målområdet så fick jag lite extra kraft och tryckte på det som gick över de små kullarna in på målområdet.

Målgången var lite konstig måste jag säga, först upp mot målfållan som låg uppe på en höjd, för att sedan rulla ner igen och göra en kort runda på innerplanen för att sedan ta samma backe upp igen till målet som låg på höjden. Familjens och Helena/Hasses hejande peppade mig att trycka till lite extra trots att jag helst hade velat lägga mig ner på backen.

Jag gick in som 42:a i H30 (av ca 65 startande) och 186:a totalt, inte helt nöjd men jag fixade det och får kämpa ytterligare på nästa race. Som referens så hade jag kommit på 5e plats om jag kört motion. Jag får vara nöjd trots att jag helt klart kunnat prestera mer om jag inte segnat till sista biten. Benen var inte slut, snarare överkroppen och huvudet som led pga värmen och spänningar.

Kan sammanfatta tävlingen som jobbig, intensiv och väldigt varm. Ser fram mot att förbättra denna tiden nästa år då jag nu känner till banan lite mer.

3

Vårloppet 2017

I helgen blev det spontantävling på Racer. Det är Storsjön Runt som anordnar ett vårlopp där man får väcka kroppen under roliga former i början på säsongen. Loppet är lilla varianten av Storsjön Runt, dvs 80km

Här uppe i Jämtland har det just blivit Vår och under Söndagen var det, trots dystra väderleksrapporter, strålande sol och blå himmel. Det blåste dock en del vilket skvallrade om att det inte skulle bli några rekord tider.

Jag cyklade in till starten som uppvärmning, ca 17km, det var skönt att skrämma igång kroppen lite då jag kände på mig att loppet skulle bli tufft.

Väl på start så rullade vi med Masterbil genom centrum ut till Odensala, det var en riktigt trist transportsträcka på 20km/h som varken gjorde från eller till. När bilen lämnade oss så blev det direkt körning om täten, cykeldatorn visade en spik på 52km/h en kort stund.

Jag kom med dåligt och i rycket får jag en smäll i ryggen, det är min kotförskjutning som inte tyckte om min snabba manöver. Efter ett par hundra meter ordnar kroppen till sig men jag är avhängd av frontklungan.

Jag försöker jaga ikapp men ligger mest själv och klyver motvinden. När vi cyklat ca 25-30km så kommer jag ikapp några som droppat av klungan. Vi växeldrar i ca 10 km. Vi växlar mellan 30km/h och 35km/h beroende på vem som drar. efter Vallsundsbron är det två jobbiga stigningar, där tog jag min chans och skakade av följeslagarna och fick återigen köra solo.

Jag var kände mig stark trots nederlaget i starten och motvinden. Jag såg folk framför mig och kämpade på för att hinna ikapp och körde om dem. Vid 5 km från målet ser jag ytterligare en avknoppad klunga på 3 personer, jag försökte jaga ikapp dem och var bara 20 meter bakom innan sista stigningen upp till målet.

De spurtdrog varandra uppför så jag hade ingen chans att hinna ikapp. Jag slappnade av lite men körde ändå på då jag såg att klockan skulle kunna stanna under 2.30 om jag kämpade sista biten, vilken den också gjorde.

Jag slutade på plats 10 totalt, enligt plan, och plats 8 bland herrarna.

Efter racet trampade jag ur benen i medvinden hem, det var riktigt skönt när temperaturen klättrade upp mot 20 strecket. En lite cykelbränna lyckades jag också få på köpet.

Roligt att göra något annat och få utmana sig lite.

2

Billingeracet 2017

I helgen har jag och familjen varit i Skövde. Jag har kört Billingeracet som är första deltävlingen i Långloppscupen.

Inför racet har jag försökt läsa på och höra mig för hos de lokala cyklister som har kört banan tidigare, hur de tyckte den var och vilken typ av cykel jag skulle satsa på. Flera vittnade om en ”skrämmande”, teknisk och jobbig bana. Race-filmerna på Youtube var inte heller nådiga där det regnar och cyklister ramlar till höger och vänster.

Efter mycket velande efter Lidingöloppet beslöt jag mig ändå att åka ner och delta. Det var en fin resa ner, finväder efter vägen och gräs och skogar blev bara grönare och grönare vilket gav en skön känsla i kroppen.

på tävlingsdagen var jag ut och trampade igång benen vid 9 tiden på morgonen, racet startade 11. Det var lite annorlunda upplägg med att lägga cyklar i fållorna, det fick man göra först 15 minuter innan start.

Jag startade i fålla 4, som alla ”nybörjare” får göra. Väl iväg börjar det med en rejäl stigning på asfalt och sedermera skog och singletrack. Jag var avvaktande första 25% av racet och tvekade på några ställen i början vilket gjorde att jag nästan gjorde en volt över styret. När den incidenten inträffade sade jag åt mig själv att sluta fega och blåsa på.

”Det är ju fan inte farligare än en skogsrunda på Frösön” sade jag till mig själv. Efter det peptalket så gick det å mycket bättre och jag släppte alla skräckhistorier jag hört/sett och körde på enligt det jag såg framför mig.

Jag hade en klunga på 3-4 man som jag låg med mest hela racet, som vanligt låg jag och drog mycket i de snabba gruspartierna och fick draghjälp på de stökigare partierna. Flow-stigarna i skogen var hur roliga som helst.

Sista backen upp till målet var inte att leka med, jäklar vad benen skrek av mjölksyra. Men jag är glad att jag kämpade på, slog ner blicken i backen och bara trampade på. Det var många som klev av och gick vilket måste vara ännu drygare. Jag hämtade nog in både tid och placeringar där.

Det var en tuff bana men inte så himla teknisk som den framställs. Jag hade nog kunna lega på mer i början och tjänat in en 5-10 minuter på totalen. Det var tufft med tanke på längden och den sista stigningen.

Jag kom i mål på plats 44 av 75 i min kategori (H30) och 183 av ca 700 totalt. Jag är nöjd med tanke på att jag tvekade innan, fegade i början och släppte loss på slutet. Jag har fin statistik och de jag klättrar i personer jag mäter mig mot.

Jag fick hela 7 poäng i Långloppscupen vilket är skoj, jag är iallafall med och är just nu rankad 43a. nu blickar vi framåt mot Långa Lugnet som är om två veckor.

4

Lidingöloppet MTB 2017

Så var tävlingssäsongen igång på riktigt. Första tävlingen för i år blev Lidingöloppet. Jag reste ner redan i fredags för att få en lugn morgon på lördagen och kunna tagga upp.

På tävlingsdagen cyklade vi ut från city två timmar innan start. Det blev lite minglande innan det var dags att lägga cykel i fållan och värma upp. Det var häftigt att få stå med eliten och starta i tävlingsleden för första gången. Jag tittade och försökte lära/göra som alla andra, anpassa mig till omgivningen.

När startskottet väl gick var det bara att hänga på, rös lite då den höga pumpande musiken skickade iväg oss. Jag lyckades dock hamna precis bakom dem som vurpade mitt på asfalten så det blev trixa sig runt och jaga ikapp. Sedan blev det korvstoppning vid vänstersvängen från bilvägen upp i skogen.

Efter dessa passager var det ett ända långt jagande hela resan till mål. Många kördes om men jag lyckades nog ligga med en handfull likasinnade av och till genom hela loppet.

Vid 45km blev det en krash mitt framför mig så jag blev stoppad och förlorade värdefulla sekunder vid stannande och igångdrag. De som ramlade skadade sig inte så vi behövde inte stanna helt. Olyckligt för dem då de blev stående flera minuter.

Det var jobbigt men riktigt roligt, det var fina förhållanden och inte lika varmt som 2016. Jag kom i mål som 119 i klassen och 150 i hela racet på tiden 2 tim och 32 minuter. Jag skalade av 20 minuter mot förra årets tid och det får man ju vara nöjd med.

Trots detta är jag inte helt nöjd med prestationen, jag hade siktat på top 100 och kände efter racet att jag kunnat gett lite till. Hade det inte varit från stoppen som blev så kanske jag kunnat kommit lite högre.

Jag får skylle lite på premiärnerver och rädslan att vara ivägen också, men det är ju bara ta för sig nu när man ser att  de som tävlar inte alls är så mycket bättre än topp cyklisterna i tex motionsklass.

Nåväl, första tävlingen för i år många mer tävlingar väntar framöver.

3

Swe Cup till Östersund

Idag fick jag veta att vi fått chansen att anordna två deltävlingar av SweCup MTB här i ett Östersund tack vare Frösö IF. Det är häftigt att vi får chansen att visa upp vår vackra natur och omgivning för alla inom svensk cykelsport.

Förhoppningsvis kommer detta att vara en språngbräda till fler tävlingar här i de norra delarna av Sverige. Det känns bra att det också fixas en ”riktig” cykel arena på min hemmaplan också, nu kommer det ju troligen bara att anläggas banor men det är något iallafall.

Jag ska definitivt försöka att få en startplats i någon av tävlingarna inför eller efter eliten.

Läs mer här 

1

Ny cykelklubb

Jag har nu beslutat mig för att byta cykelklubb.

Från och med nu kommer jag köra för Östersunds CK. Det känns bra och har redan fått bra kontakt med personer i klubben och kommande säsong skall bli rolig att genomföra i klubbens namn.

Under klubbens årsmöte blev jag också invalda i styrelsen som Kassör. Kombinera två intressen, cykling och ekonomi blir väl en oslagbar kombo får en hoppas.

1

År 2016 i backspegeln

Nu är det den tiden på året när man skall försöka blicka bakåt och summera året som gått med ord. Det är inte det lättaste! Nedan är några av reflektionerna som jag tar med mig från året.

Gott nytt år till er alla.

Träning

Vilket fantastiskt träningsår det har varit. Jag har tränat riktigt hårt och har verkligen lagt alla de där extra timmar i gymmet och i sadeln. Jag har blivit mycket bättre och nått mina mål för 2016, nu blickar vi framåt och tar fram nya spännande mål för 2017. En liten shoutout till  en av mina topp tränings kompisar Helena som också nämns i filmen ovan, vi har sammanstrålat många gånger tack vare Happy Ride communityn.

I filmen kan man även se lite av min statistik från Strava, ja jag är en Strava knarkare. Statistiken är bara från tiden i sadeln, jag antar att jag har ca 90 timmar med regelbunden gym pass också.

Jag är riktigt stolt och glad över mina resultat i år!

Jag har köpt nya cyklar och har ansökt om en tävlingslicens för att ta min cykel-karriär längre under 2017. Jag längtar redan efter att få komma ut och tävla, träffa och hänga med alla fantastiska cykel personligheter runt om i Sverige.

Familj

Detta år har varit riktigt speciell på många sätt, sätt jag inte vill skriva om här. Det fina är att relationerna med min familj och barn har blivit mycket bättre under 2016. Jag försöker också att prioritera att vara mer med barn / familj, vilket känns bra.

Jag har försökt börjat prata mer och försöka att uttrycka all rädsla och ångest som har haft hängande över mig detta år. Ja, jag har haft ett riktigt mörkt och hårt år.

Jag har också vuxit i år och börjat lyssna mer på mig själv och min familj, det är en positiv effekt. Jag har anammat mindfullness och kommer att arbeta med att återuppbygga min självkänsla under 2017.

Arbete

I förra årets årskrönika skrev jag att jag skulle byta arbetsplats under januari, bytet till GDM visade det sig vara ett riktigt dåligt val och jag har inte alls blivit väl behandlad av varesig chefer, medarbetare eller bolaget i stort.

Jag vill inte skriva om det så utförligt här men det var ett riktigt dumt drag som har påverkat mig hela året och har varit den främsta orsaken till min depression och att jag mått dåligt.

Jag har nu sagt upp mig från min nuvarande position och jag hoppas att framtiden kommer att bli bättre.

Jag hoppas veeerkligen att 2017 kommer bli MITT år.

1

Rapha Festive 500

Wow, jag gjorde det!

Under december bestämde jag mig för att gå med i Strava och Rapha’s utmaning som kallas #Festive500. Utmaningen går ut på att cykla 500km mellan jul och nyårsafton (8 dagar).

det kanske inte låter varken långt eller jobbigt men då jag bor i norra delarna av sverige har vi faktorer som inte gör det lättare. Under dessa åtta dagar har jag kämpat med en ”mancold”, regn, kräksnö, oplogade vägar, hård vind (storm), mörker och isiga vägar.

Jag har också genomfört utmaningen på min gamla fulldämpade cykel. Vi kan kalla henne för järnhästen, då den väger mycket och med vinterdäck och vintermundering väger ekipaget ännu mer. Jag har också som bekant ett fulltidsarbete och barn vilket komplicerat tillvaron lite också.

Mitt i utmaningen när allt verkligen kändes tungt funderade jag på att ge upp. ”det är inte värt det bara för en liten utmaning ingen bryr sig om”. Det regnade och blåste och motivationen var inte alls på topp. Men jag satt ner och rpatade med min underbara fru som fick mig på andra tankar, hon peppade mig till att fortsätta och klara av utmaningen. Vi planerade om rutter och tog med oss väderleksrapporterna in i planeringen.

En strikt plan och många motiverande ord fick mig att genomföra hela veckan. Jag cyklade till och från jobbet, samt tog lite längre rundor på lunchen.

Jag är riktigt stolt över att ha klarat av utmaningen trots alla omständigheter runtomkring. Det är en rolig utmaning som jag önskar fler hade deltagit i. Jag var nog ensam i Jämtland att anta utmaningen iallafall. Jag skäms inte för att säga att jag grät en liten tår när jag rullade in hemma efter sista passet, otroligt stark känsla när kroppen är helt slut.

Du bör defentivt testa utmaningen nästa år. Även om det var tufft så byggde det karaktär och pannben.

0

Trasig hand

Igår morse lyckades jag krasha med min cykel på en isfläck i början av ett distanspass. Jag ramlade 5 km hemifrån, jag kände redan när jag begav mig ut att jag borde lagt på vinterdäck, årets första riktiga natt-kyla och blöta väglag har gjort det riktigt halt. Jag ignorerade såklart känslan och fick nu sota för det.

Krashen inträffade när jag skulle cykla över järnvägsövergången i ope. Jag svängde lite lätt på plankorna/ribborna som ligger mellan spåren utan att tänka mig för. I svängen så släpper framhjulet och jag slår en sidovolt och ramlar md huvud och hand först rakt ner i backen.

Jag ställde mig upp och hade riktigt ont i både arm, ben och huvud men borstade av mig och trampade vidare. Jag kände att något inte var helt bra i handen då smärtan aldrig riktigt avtog. Jag fullföljde dock hela distanspasset på 65 km. Inte alls smart!

idag var jag till sjukhuset och kollade upp handen då den svullnat upp och det känns inte alls bra. Efter undersökningen kom de fram till att jag förstört ligament mellan finger och hand-benen.

Så nu blir det gips i 3 veckor och jag hoppas att jag slipper det efter bar 3 veckor, känns det inte bra kan det då bli ytterligare tre veckor. Riktigt ledsen att inte kunna fortsätta träningen som jag nu kommit in så bra i.

0

Locknetrampet 2016

Idag har vi kört Locknesjön Runt.

Väderleksrapporterna talade om lätt regn och blåst, jag var inte alls på hugget för att cykla när jag steg upp. Men efter att klivit upp och gjort alla förberedelser och taggat upp infann sig lite finare väder och jag kände mig redo med en bra känsla i kroppen.

Lockesjön runt är en förhållandevis liten tävling, eller motionslopp som det heter. Det är ett familjeevent med klasser för stora som små. Jag körde den längre sträckan på 47km. Det var ändå med några skarpa cyklister så det kändes kul att få kämpa.

Efter starten tog jag täten och höll en hög hastighet de första milen, jag höll lite högre fart för att skaka av mig så många som möjligt. Det fungerade och det var endast jag och min vän Fredrik som var kvar i frontklungan. Vi slog av lite på takten och drog varandra i omgångar, jag drog nog lite mer eftersom jag gillar att ligga i fronten.

Vi var båda riktigt starka men valde att inte göra några attacker, vi pratade och körde på hela racet. Vi korsade mållinjen samtidigt och delade på förstapriset, äran. Vi slog också rekord för tävlingen med en tid på 1 timme och 29 minuter. Det var tydligen 5 minuter snabbare än tidigare rekord.

Sammantaget en riktigt rolig dag med en riktigt bra känsla i kropp och knopp.

0

Cykelvasan 2016

Wow, vilken helg jag har haft!

Jag har varit i Dalarna och kört Cykelvasan 95km. Jag har ju haft denna tävling som mål hela året och nu skulle jag äntligen få bekänna färg och se om träningen gett den utdelning som jag önskat.

Cykelvasan är ju den största tävlingen i norden med mer än 12.000 deltagare som cyklar mellan Sälen och Mora. En riktigt stor apparat med andra ord.

Jag har ju, som de flesta vet, kört en hel del tävlingar i år för att försöka få bättre startplats på Vasan. Man seedar ju upp sig mde hjälp av bra prestationer i andra tävlingar. Jag har lyckats kämpa mig ner till startgrupp 8 och startar tidigt, redan klockan 08:45 på morgonen.

Tävlingen gick superbra, jag hade en välpresterande cykel och kroppen var verkligen på topp. Alla mina förberedelser gav utdelning och jag cyklade igenom portalen i Mora på tiden 3tim och 13 minuter. Jag cyklade med andra ord 1 timme och 4 minuter snabbare än förra året, jag slutade på plats 117 av nästa 11.000 deltagare. Det kallar jag utveckling.

Jag är mäkta stolt över mig själv och att jag faktiskt kämpat hårt för att uppnå detta, det är fantastiskt vad mål och dedikation kan göra för ens prestation.

Målet för nästa år är att skala av ytterligare ett par minuter. det är inte omöjligt att komma under 3 timmar. Såhär efter en stor urladdning känner man sig tom och har inget riktigt att fokusera på, det kommer men man letar efter något som skall ta vid.

Nu siktar vi på några mindre tävlingar på hemmaplan och sedan börjar uppbyggnad för 2017.

Once you fight for it, nothing is impossible.

0

Lofssjön Runt – 51km

Denna helg har jag och familjen varit i Lofsdalen i svärföräldrarnas stuga. Det är dags för ”Lofssjön Runt” igen och jag kommer att köra den tuffa rundan i år igen. Detta är en riktigt familjär tävling med bra atmosfär och bra prisbord.

Först var det race för Ebba. hon deltog i barnklassen och de skulle cykla runt byn ett var. Hon gjorde det riktigt bra, var stark och tyckte det var skoj. Hon fick placket och varmkorv efter utförd tävling.

När klockan slog 11 var det dags för ca 90 deltagare att starta sin färd runt Lofssjön. Några körde den kortare rundan (42km) och några vågade sig på den längre tuffare rundan på 51 km.

Jag började starkt och drog upp i täten och drog tåget ca 6km utifrån byn. Jag hade som taktik att lägga mig först och styra farten i ledet och på så sätt spara lite kraft i början. De håller nämligen på att bygga om vägen i Lofsdalen så de första 6-7 kilometrarna är det storsten och omkörning är inte riktigt möjlig.

Taktiken fungerade såklart och jag var i ledning när vi svängde av mot de mer lättåkta grusvägarna runt sjön. en 4 manna grupp formerades och vi höll ihop hela vägen runt sjön, vi turades om att dra, men jag drog en hel del mer än de övriga i gruppen. såfort de kom fram så drog dom i 20-30 sec och ville inte mer.

Vid 35km var det en medlem i gruppen (Markus) som drog iväg och vi andra orkade inte hänga på direkt. Vi andra kämpade på en stund innan vi också plittrades upp, jag drog på och kom ikapp Markus precis när vi skulle börja klättra upp för Hovvärken vid 41 km.

Vi låg bredvid varandra nästan hela vägen upp på toppen, den sista 900 metrarna fick han försprång och drog ifrån. Markus var snabbare än mig på vägen ner.

Jag korsade mållinjen som två på tiden 1 tim och 58 minuter. Jag är riktigt nöjd att min taktik fungerade och att jag var så stark som orkade driva och kämpa hla vägen. Jag slog ju ett gäng grymma cyklister.

Bättre uppvärmning inför nästa veckas Cykelvasa kunde man ju inte få!

0

Storsjön Runt 80km – On MTB

Today i have participated in Storsjön Runt 80 km, there is also a 220km race that takes you around Storsjön. It’s a roadrace but i participated with my HT Mountainbike.

I hanged in with the leading peloton for around 40km, then the wind got hold of me and sinked me down. I finished at place  22 at a time of 2 hours and 21 minutes. Average speed 33,3kmh.

Photo: Claes MÃ¥nsson

0

Vemdalen Bike Challenge

Today we traveled down to Vemdalen for Vemdalen Bike Challenge. A short and fun race of 20km with great tracks and good pricetable. Both me and Ebba raced.

Ebba managed to get around the track and was happy. Unfortunately she didnt win anything that she wanted from the pricetable so she got a bit sad ofcourse.

So to my race, i hanged in with the top 10 for half the race but then the problems started. First i had a flat back tire and had to change tube, i was really angry and disappointed as I knew beforehand that the rocky part would cause someone problems, not just me.

Many people passed me and i figured i would do my best to gain as many positions back as possible. During that process i managed to change gear too fast and the chain jumped up between the spokes and casette and got really stuck. I had to brake the chain. I always have a multitool with chainbreaker with me, but i must have dropped it when i changed tire.

So i broke the chain by hand and could then run the remainig 6km to the finishline. I entered last but i fulfilled the race. A really crappy day for me.

Photo: Vemdalen IF Cykel Facebook

0

Fjällturen 70km

This weekend we have been down to Funäsdalen for the race Fjällturen. I raced here last year aswell and this year i ran the 70km distance istead of the shorter 58km i ran last year.

We stayed at the same cabin as last year, really awesome accomodation.

The race went really well, it didn’t rain as much as last year and the track were a bit different, to my advantage. I was a bit worried as it rained up until the start but it magically stopped direct when we started.

The 70km distance is the same track as 58km, it’s only a bit longer after the 58km passing. I passed the 58km marker at 2 hours and 59 minutes, if i have finished there and then i would have been at place 16! The time from the passing at 58km is the time that will be sent to Cykelvasan for further seeding.

But the race continued and i took it a bit easy and finished at place 25 at a time of 3 hours and 40 minutes.

I couldn’t be more happy with my results. I had awesome legs and the bike responded great!

0

Mörksuggejakten

This weekend we have been traveling down to Dalarna and Rättvik to compete in a race called Mörksuggejakten. It’s really nice in Dalarna, i like the landscape and the racetrack.

I raced in the 75km class and managed to finish at place 80 at a time of 3 hours and 10 minutes. A really great race and my legs are on top right now.

I was a bit scared of the track beforehand, everyone talked about the massive climbs on the track, once there they were not that steep and i managed to cut some people off during the climbs. i also managed to beat some of the really good racers from my local ”Happyride Östersund” gang, awesome!

This will surely seed me furhter up at Cykelvasan this year.

0

Midnight Bike Ride

Yesterday our local Happyride gang decided to go for a midnight ride to experience the really short night (darkness) period as the sun almost never sets.

We metup at 22:30 an biked until 02:00. I also took the bike home so jumped into the bed at 03:00 after almost 85km.

Some short break to take in the nice weather and the sunset/rise. I’m bikehigh today after spending an amazing night with new and old friends.

0